Idag pratade om det underliggande hatet hos vissa mot oss som endast vill kunna vara oss själva. idag på jobbet hände det mig!
När jag var i Spanien med mina studenter sa jag att jag längtade efter den som väntade på mig hemma, vissa frågade vem det var och jag svarade "miss T". Ingen reaktion... tänkte jag då. Ryktet måste ha spridits fast samtidigt gömmer jag ingenting och om man frågar mig svarar jag. Idag en studen önskade ha en bedömning och jag gav den. Tyvärr det blev inte som han önskade. Jag försökte sakligt förklara till honom vad man skulle visa, vad som fattades i hans kusnkaper osv... men i stället att föröska lyssna och höra att han hade en chans till, blev han mer och mer arg. till slut bad jag honom att lämna rummet och återkomma dagen efter när han hade lugnat ner sig .. Då det som jag inte trodde skulle hända hände! Han gick och när han passerade dörren skrek han:" Din äckliga lesbikal jävel!".
Jag kände hur jag började skaka i hela kroppen... två möjligheter. gå till min chef, eller till någon som kan prata, medla mellan studenten och jag. Jag valde dety sista eftersom på vägen till min chef träffade jag en av hans tränare. Tränare reagerade precis som jag hoppades och gick i väg med studenten. 30mn senare knack kanck på dörren :"FÖRLÅT" men han tittade inte ens i ögonen... jag pratade då om Jämo osv...
Jag förstår att han blev arg och trodde att han kunde såra mig på det sättet men... ifall jag hade varit hetero skulle han skrikit din äckliga hetero jävel? Skriker jag efter honom din "Din äckliga neger jävel???" NEJ.
Samtidigt jag vet att han tänker det han sa...på grund av hans kultur, på grund av hans ålder, på grund av kompisarna. jag vet att framför vågar dem inte riktigt diskutera det hela, men att bakom ryggen snackas det en massa. Speciellt när dem är missnöjda.
Dem är rädda av det dem inte förstår, samma sak än racismen. Man är bara rädd. Och som med racismen krävs det att upplysda om det okända. Jag hoppades att genom att vara jag, genom att vara så normalt som möjligt i mina skillnader vissa skulle ställa frågor, diskutera osv. Jag trodde i min naivitet att mina ungdomar var mer öppna än dem flest , att någonstans mitt liv hade kunnat påverka framtiden på något sätt... men nej! kanske inte. Jag är lite besviken men... kommer inte att ge upp!
SES...
Bio i kväll med miss T och Anna W! Kul! det är nästan ett år sedan vi träffades alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar