Nu är det klart!

ja... juni är snart tillbaka igen och en gång till kommer jag att söka ett nytt arbete. jag älskar mitt arbete, brinner för den och verkligen stödjer mina elever och kollegor men... min brinnande temperament, min rakhet, min sätt att vara, min fackliga engagemang skrämmer svaga männsikor...
Jag har en chef, tänk! Som är kanppt 28 år, som har arbetat ett år som lärare och som blev rektor. och här kommer jag med mina färger, högljud så snabbt man petar på rättvisor...
Nej...
Jag är snart hel behörig iaf.
Jag är legitimerad coach dessutom, om ni behöver coachning, skriv till mig och jag kommer att lära er att coacha er själva.
Mina elever har gjort namn insamlingar, 300 namn mer än hälften av skolan har mobiliserat sig för mig!
Ja, det kommer jag att bära hela livet med mig.
Hur länge kommer jag att orka att börja om hela tiden... det vet jag inte!
Har precis pratat med I som berättade om sina problem... och efter att ha lyssnat grät jag som en dåre... jag visste inte att det låg så nära på huden. Vet inte vad jag vill... trygghet men orkar knappt att söka den.
Är det det att vara utbränd?
Jobbet.. ja...jag drömmer att hitta hem. Att hitta en plats där man mår bra kämnner sig trygg, där kommunikation är rak, där ingen vill /kan göra karriär, där alla kan och vill utvecklas.
Klagomurren.
Nu kommer jag att skriva igen. Varöfr där och inte på papper ?
vet inte känns i alla fall som om ingen läzer det jag skriver, min blogg är förlorad bland alla toppen bloggar som finns i etern. jag är ingen elak, ingen kändis, ingen speciellt, en vanlig vuxen, lite ledsen och som kämpar för att klara dagen.