FUCK!

Igen en titel för att kanske dra några läsare till mig och ... kanske få några kommenter..
Ja sedan sista gången, mycket saker igen. Så är mitt liv, fast jag drömmer att inte ha någonting att göra, slappa, glo på dumma tv program, läsa böcker , sova... känna mig utvilad. Kanke träffa några vänner..
Nja. I alla fall. Jag har varit till två intervjuer och har fått 2 jobb. Valet är å ssvårt att jag har fått en herpes utslag.. Hjärtat ville musikskolan, hjärnan en möjlig trygghet fast det är inte riktigt vad jag vill... men skolan är mitt i stan har en dröm reputation, eleverna är lugna och motiverade (undrar vad jag ska göra om dem jobbar själva?!). Min identitet ändras däremot. Det är inte gymnasiet... så det känns lite konstigt, läskigt, ingen matte eller..
Det är en nu jag som startar.. det jag ser: trygghet (kanske efter ett år); lugnet, inga betyg ingen hets, ett ämne som inte ens behöver uppgradera, mycket sjunga, rita och göra sådant som jag kanske har längtat efter utan att veta om det. lönen är högre än den jag hade nu och det är inte 100%...
Hjärnan måste väl välja i det fallet. Vi får se. Kommer att passa på och plugga lite extra, ta igen mig efters de tre sista åren.
Nu väntar jag att rektorn ringer mig efter sin resa i Italein så att vi kan teckna under kontraktet.
Jensen är bara piss... nu har jag slutat.
Kommer att möjligen ringa skolverket och pressen, Fick höra att den tystnadsplikt finns inte i verklighet.
Hassan och Mercedes har smsat för midsommar... jag blir rörd varje gång dem inte glömmer...
om 12 dagar är jag hemma och jag börja få ångest...
men men...

FAN!

Nu har det varit värre än allt tidigare. Jag har ingen ork längre, sitter bara och glor rakt fram. Mår ingen bra..
jag får inte avsluta mitt arbete. Jag blev sparken när jag redan låg. Och jag förstår inte varför. Hon har ljugit, jag känner mig lurad men jag har gjort det sja skulle göra. Fått 5,0 till alla utväredering. Fick otroliga applåd vid avslutning. Det känns som om dem är rädd. fan att jag vill göra en skandal, fan att jag vill göra bort mig. jag vill ha rättvisa.
Idag var jag på en interview det var kul, trevlig, avsänd även om i maggen känner jag den där: hur länge kommer det att funka där. En sak är säkert, aldrig kommer jag att prata om facket, aldrig kommer jag att sticka ut, aldrig kommer jag att argumentera, aldrig kommer jag att vara jag...
Nu sitter jag hemma och hittar inte längre till mig själv, känner mig bara så trött.
fan!