Slicka fita

Titeln är bara där för att du skall läsa det jag skriver och förhoppningsvis ge någon slags kommentar, råd eller vad fan du vill, bara att du reagerar.
Idag har varit en 50/50 dag.
Dö tråkigt att sitta ensam i soffan och försöka lösa komplicerade matricer ... för vad då? för att passa in bara..
jag gav upp. Orkar inte, ser inte poängen med att slita mig själv för att hitta svar för något som finns i en facit när jag försöker fortfarande få ordning på mitt och mina käras liv..
Fika med miss T. Tvinga henne att slitas bort från jobbet och andas lite frisk luft!
OCh sedan vara hemma och fåden skönaste av alla telefonsamtal:" Mamma jag är här, jag kommer till dig" och min lilla dotter som sitter i min soffa och myser med katten och bara mår bra... och gå och ära middag ute med henne därför att honvet att det värsta jag vet är att förlora tid på att lagga mat. Men vi vann i tid och pratade och kände varandra nära varandra. Tog henne till en kvartet konser med fiol bara så att hon fick se instrument et och diskusssionen om fiol och musik var igång... jag tror aatt tankarne är vakan nu om att vad hon är bra på...
oc

Vilken natt!

Dal och berg banan fortsätter... igår träffade en otrolig kvinna. En riktig advokat, en kvinna som känner, som har empati och kan läsa av människor.
Hon förstår inte varför det blev som det blev. Vi pratade lite omkring olika fel som har hänt under rättegången (vilken tur att någonstans man har har studerat juridik!!). Det kommer att gå jätte bra. Vi är hopfulla...
Sedan gympa och därefter springa, göra mig av med allt ångest, slippa tänka, svetta ihjäl mig och... dessutom kanske gå ner i vikt!
Det var så skönt att känna smärtan i lungnorna..att känna mig duktig...
Lasse i Parken måndagar, jazz konser . Vi har gjort den måndagsbesök till en vana. Jag kan verkligen rekommendera det, musiken är på olika nivåer men miljön är så avspänd oh mysigt och man känner att man njuter till fullo av ljuset och värmen.
Och sedan dalen kom... min lilla dotter ringde mig mitt i natten... ångest anfall sorg arbetet är i gång och hon vet inte vad som händer i hennes kropp, liv, huvudet. Så, snabbt kläderna på åka taxin över bron och stanna med henne. Hon var så liten igen. Hon mådde så dåligt och jag kände mig så hjälplös. Det ända jag kunde göra var att ta henne i min famn och krama henne trösta henne, försöka göra så att hon spände av. Låta henne prata om allt, hjälp henne att förstå varför hon reagerade så hårt.
Till slut somnade hon.
Jag är beredd att åka igen ...
Jag är ledsen för henne, otrolig ledsen men... erfarenhet och åldern gör att jag vet att hon kommer att komma över det. Jag är behövd...och det känns bra!


Jag har fått en kommentär!
Drar till Saltis...sola, sova, läsa, kolla....

Nu har dagen gått och jag fick läsa ordet obehörig tio gånger idag... har skickat fel papper och det otrevliga ordet dök upp.. Varje gång känns det som om jag inte hör till, som om jag är ingenting, som om man inte vill ha mig... Fan! flata, svartskalle OCG obehörig!!! kan det vara värre???
fast ! DEM HAR FEL!
Men jag hör ändå till en minoritet i en minoritet i en minoritet och då måste man ha papper på ALLT!
Pic-nick i Tanto på kvällen. Vilken blandning av folkslag... unga , gammal, friskis och svettis, barn familjer, packade tonåringar, vilse 20 åringar med vatten pipa, och jag som sitter i mitten och tittar och försöker tolka och förstå och gissa vad som händer i varje hörn på parken. Vad gör han? Är dem ihop? vad är det för tatueringar? har dem grälat på vägen? gör dem om världen?
Efteråt gick jag och snodde sådana plats tvättboll... det är gratis men det finns ingenstans....
Min lilla dotter ringde mig innan att lägga sig... Hennes bästis är med henne så hon är relativt lugn. Imorgon ringer hon ungdomsmottagning för att be om hjälp.
Såg inga flator in the park today!
Har börjat leka med "SECOND LIFE" en sims spel för vuxna i gigantiska proportioner... vet inte om det är kul att låtsas så mycket. Har hittat där en fransk community för gay! där kan man gifta sig i kyrkan, gå på dikso, ligga på sköna mattor och samtala....
kramisar....

Fuck Midsommar!

Tio dagar sedan jag skrev och allt blev dal och berg bana igen..
Slutat mitt jobb. Tagit kontakt med det nya. Sommar plugget har börjat. 3 kurser samtidigt ... jag är knäpp... har löst matematiska grejer under två dagar.Midsommar afton djup in i matte böcker... hur kul är jag!
Men det som känns viktigast nu är min reaktion när jag ser mammor med sina bebisar.
Jag gråter.
En gång var jag också en sådan glad och positiv mamma som tittade med enormt mycket kärlek den lilla i vagnen som sjöng eller charmerade gamla tanter...varför säger jag så? ja mina barn. ud vet hur mycket jag älskar dem och varje dag undrar jag om jag skulle vara levande om dem inte fanns. Den energi jag har för att plugga, tränna , jobba det är mina barn som är källan: det är mina barn som ger mig kraft och lust. Men... nu igen..
Min son, min snygga son, min sarka son, min roliga son, min klocka son.. har haft kul!
Jag kom hem för att hämta posten och där fanns ett brev från advokaten som var väntat och ett från polisen..
Nej! inte igen... jag kände hur min kropp tömdes av allt energi och hur rädslan tog över.
Öpnna brevet. Det kan vara lång några sekunder... Anmäld för skadegörelse!
Fan Hugo vad har du gjort nu!
Jag vet inte.. få se... när var det...
Han tänker och ser oroligt först och sedan spricker ett leende hela hans ansikte. Ja... jag vet.
Vi gick ut på Torkel Knuttsongatan, du vet där polis stationen finns och det fanns polisbilar. Vi klev på en av bilarna och la hos på motorhuvudet och tog bilder av varandra. Och sedan gick vi... Polisen kom efter oss och vi pratade med dem, visade bilderna och vi gick tillbaka och såg bilarna.. Polisen sa att det var ingen skada men att dem skulle skicka en rapport...
Vi ringde polisen dem visste ingenting kanske en granne hade ringt...


Jag är så trött. Det han har gjort skulle jag mycket väl kunna göra med en gäng kompisar... men nolltolerans råder i stan. och Hugo har tror jag otur eller han är för lång för högljud och riktig tonåring...

Jag är så trött... så ledsen... vad kan jag göra för att hjälpa honom att växa?
vad har jag gjort?
Louise flyttade ifrån Daniel samma dag... jag fick hämta hennes nycklar och när jag fick säga hej och adjö till Daniel kändes det som om en stor blad i våra liv gick i väg... De har varit tillsammans 6 år!... och nu går dem var sin väg... vardagslivet att dödat deras kärlek och dem hoppas att de kommer att hitta tillbaka till varandra om de inte lever tillsammans... men ja... de har kanske växt ifrån varandra..

Jag vill se dem att mår bra...vara trygga , ha kul... förverkliga sina drömmar...
Jag vill bara gråta över det jag inte kan göra! Jag skulle vilje ha full kontroll som när dem var små. Se dem lyckliga utan bekymmer..
Ja... Jag ser dessa glada mammor och tänker på att en dag jag var som dem.. mina barn var som deras, framtiden var bara bra, allt hopp fanns kvar. Och nu... gråter vi allihopa...och mår inte bra.En del av framtiden är förbrukat och allt blev inte som vi trodde.

FAN! när kommer turen att komma tillbaka?

Tre dagar kvar!

Min ryggsäck är full proppad av mina böcker av allt som känns viktigt idag. Om några veckor kommer jag att gå igenom allt jag har samlat i år och undrar varför det var så viktigt. Så är det varje år, varje klass. Viktigt att lära sig att sortera, att våga slänga och gå vidare på direkten!
Konstigt att sitta vid bordet och planera nästa år när nästa å´r kommer att vara någon annanstans. Jag tror att många känner att det är tungt och konstigt att jag är med. min närmaste kollega verkar inte förstå/veta att om tre dagar hon är utan jobb. Eller Ann har ljugit hela tiden. I så fall kommer jag att gå vidare med det hela.
Jag är orolig för Hugo... basketen är hans liv och han är duktigt men har har verkligen ingen liv alls.Basket, sitta framför dator. Han är sjukligt blyg egentligen och spelar tuff för det mesta.Hur skall man göra med arga tonåringar?Hur kan man veta om man gör rätt eller fel. Jag tror att det kommer alltid att vara fel tills dem är vuxna!
Tre dagar kvar och ingenting att göra.... Ringde mamma igår. Hon sa ingenting om vad mina systrar sa (läs för förra inlägg). Så jag höll tyst med. Jag tror att hon inte vill veta att jag lever med en kvinna.

skönt!

Solen, solen solen!
Hela helgen har solen styrt våra liv. Åka till Saltis och ligga och njuta. Lyssna på musik, läsa en bra bok, bada bastu.. NJUTA.
Titta på dem tjocka tanterna som är tjockare än jag..
Cykla till Solviken och njuta igen.
I natt fick miss T ångest över att jobba. Hon vill inte jobba där längre. Vem vill jobba där man kjobbar? jag vill!!!! Därför att jag har förlorat jobbet, är tvungen att lämna platsen. Annars skulle jag också säga att det suger. Det är därför jag är facklig representant!
Om en timma smitter jag från mitt jobb. Jag låstas jobbar bara så... och jag kommer att glida runt i stan innan att gå till gymmet och styrelse mötet.måste träffa H, min son...

Hångla

ett till ord som måste kunna dra till sig massor med läsare!!!??? Vad envis jag är! Fast... för vem skriver jag? har skrivit dagböcker sedan jag är 5 år och har alla kvar. Jag skrev då inte för andra. Jag skrev inte i hopp att andra skulle läsa mig. Det är liten den process jag har nu någonstans. Jag skriver för mig, för att må bra, kanske för att tvinga mig att tänka på det jag gör på ett annorlunda sätt. Att andra läser är kul endast om dem lämnar en kommentar, startar en diskussion. Vilket behov fyller blogget? synas för visa men hur fångar man? det har jag inga koll på. HAr försökt med alfabetisk ordning, konstiga adresser, antal träff, lämna kommentarpå andra block, sprida min adress över allt (det har jag inte prövat än... snart!)
vad har hänt annars... Samlat alla som startade skolan och som har varit med under alla år, den trogen lilla gruppen dök upp och det var kul!
Sabbade en intervju totalt, blev sur på tjejen som innan att fråga om min kompetens frågar mig vad jag gillar i Sverige och varför jag kom hit! Inget att göra med mitt arbetssätt!
National dag blev pic nick dagen! först med styrelse möte sedan förre detta kollegor , långa promenader i solen.
Daniel är på besök i Sverige och miss T och jag sak till Syrrans student!
Jag har ätit för mycket, drukit lite för ofta (inte för mycket men mer än vanligt!) jag känner så tjock!
ja det är kanske min största problem i livet! Min VIKT. Måste har tappat flera 100 kilos under mitt liv!
Nu är jag för rund.
Mål: -10 kilo.
Min dotter har precis ringt mig... min syster, Marine har haft en diskussion med mamma. Mamma kvällen hade pratat med Ariane (min andra syster). Mamma frågade Marine om hon visste att jag bodde med en kvinna. Marine undvek att svara skrev hon i sitt mail till Louise. Men Ariane verka ha sagt det. Fan! Jag bryr inte mig om det egentligen... dem bor 2000 kim borthärifrån och kom 3 gånger hit under 23 år så... men det är jag som slulle säga och ingen annan.
Vi får se hur dem kommer att hantera det. Jag lever mitt liv som vanligt. Alltid precis som vanligt.
Jag har kommit ut här i Sverige men inte i mitt hemland. Har en morfar som är 97 år och en mormor som är 90, en mamma som är mycket katolik och en pappa som är mycket homofob. Jag säger ingenting därför att jag vet att dem kommer att ha mycket svårt med det och att eftersom mitt liv är i ett annat land kan jag leva fullt ut.
Mina systrar, kusiner näsatna alla vet utan dem 4 som jag nämnde plus hela flocket med mostrar och fastrar osv...
kommer tillbaka.

sol och mjukt

Idag var en dag som dem är dem bästa... det där lät konstigt! men det är precis så det blev.
jag har en framtid och kan coola ner, var på hoodsfreds igår och undrade över framtiden. I fredags var det studenten och såg hur den svenska kulturen och traditioner kunde smältas med den nya världen med eritreas kultur , dans och färger och hur resultatet blev sååå underbart och spännande och hoppfullt.
Idag miss T och jag vaknade långsamt , mycket långsamt, vi försökte båda två spara en del av sömnen och den krypa mot varandra känsla. Och plötsligt var vi ute på Långholmen och förökte springa . Det var svårt , jag vet inte om det är medecinen eller vintern som gjorde att det blev så trögt att ändas men, det gick inte men vi promenerade och njöt av naturen och det fina vädret på fullt. Tänk att solen kan vara så nytt varje morgon!
Frukost på Copacaban med Dn.
Och sedan slappa i Tanto, skriva min tenta små mysa med miss T, prata med Louise, smsa Elisabeth och Kejo..
sedan gympa och där, en stor kille kom och kramade mig:" kommer du ihåg mig?" ja visst sa jag jag har haft dig som elev...
Han var glad att se mig efter några år... jag hade glömt honom men blev glad att höra att han hade jobb och skulle ta studenten i veckan.
Kul att se och höra att man har varit viktigt och hjälp några....Rörd över att han kom och kramade framför alla... det måste ha varit viktigt för honom att visa det till mig efter alla år!
så den kille vars naman jag har glömt gör så att allt jag gör få ett nytt värde igen...

älska.

Ett ord till som kan dra till sig läsare.
Skönt att känna att man är poppis på arbetsmarknaden.. Precis när jag började misstro på tt jag var bra dök 5, ja! 5 stycken samtidigt som vill alla ha mig!Nu får jag ångest, hur skall jag veta om jag väljer den rätta?
Var idag på hoodfestival.Nja föredrar att säga att jag var där. Bara. Inga kommentar eller kritik.
Tråkigt dag idag.