tisdag 12 juni 2007

Tre dagar kvar!

Min ryggsäck är full proppad av mina böcker av allt som känns viktigt idag. Om några veckor kommer jag att gå igenom allt jag har samlat i år och undrar varför det var så viktigt. Så är det varje år, varje klass. Viktigt att lära sig att sortera, att våga slänga och gå vidare på direkten!
Konstigt att sitta vid bordet och planera nästa år när nästa å´r kommer att vara någon annanstans. Jag tror att många känner att det är tungt och konstigt att jag är med. min närmaste kollega verkar inte förstå/veta att om tre dagar hon är utan jobb. Eller Ann har ljugit hela tiden. I så fall kommer jag att gå vidare med det hela.
Jag är orolig för Hugo... basketen är hans liv och han är duktigt men har har verkligen ingen liv alls.Basket, sitta framför dator. Han är sjukligt blyg egentligen och spelar tuff för det mesta.Hur skall man göra med arga tonåringar?Hur kan man veta om man gör rätt eller fel. Jag tror att det kommer alltid att vara fel tills dem är vuxna!
Tre dagar kvar och ingenting att göra.... Ringde mamma igår. Hon sa ingenting om vad mina systrar sa (läs för förra inlägg). Så jag höll tyst med. Jag tror att hon inte vill veta att jag lever med en kvinna.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det kommer gå bra för dig, fast det är tungt just nu ! Sura arbetsgivare som inte förstår att man engagerar sig och bryr sig för hela skolan när man arbetar för facket och kollegor. Sura arbetsgivare som måste spela kung och bestämma,kan man slänga i sjön - lättare att säga än att göra. Förstår du saknar dina elever och kollegor och att det är jobbigt att byta igen.. Du är värd mer än de kN FÖRSTÅ. Det är bara små och rädda människor som måste döma ut engagemang. Nya tag och ge aldrig upp !! Du vet vad du betyder för dina gamla elever och du vet av erfarenhet att de har dig i sina hjärtan och aldrig glömmer dig ! varför hoppar annars elever av glädje i dn famn, elever som du inte träffat sen tre år tillbaka eller mer. Det blir likadant för de elever du haft nu. Du får se ! Kanske du kommer att betyda mer för de, den korta tid du haft de än alla andra lärare tillsammans som de haft ? Det verkar så när du träffar andra "gamlingar" i alla fall. var du inte bjuden till en studentexamen vars elev du haft för 2 års sen ? Säger inte det nåt till dig ? Det säger allt! kämpa på. Du är bäst ! Kanske om några år när du vandrat framåt och uppåt, du sitter som chef och den som söker jobb, är din gamla VD eller gamla rektor, som nu gett dig hej då. De söker jobb för att skolan, som det nu är så svårt att lämna för dig, har fått stänga. Är inte tanken glädjande ? Tänk den igen ? Får den inte dig att le lite grand i alla fall :-) ? Tänk en skola med så dåligt ledarskap, som inte accepterar fack, vanliga arbetsrättskrav och ser beordrad arbetstid som löneförmån för lärare utan rätt till ersättning, den skolan håller inte i länge. Så tanken att du en dag kan ge fingret åt gamla chefer kan hända en dag. Så keep it up ! Lycka till !!!