Hångla

ett till ord som måste kunna dra till sig massor med läsare!!!??? Vad envis jag är! Fast... för vem skriver jag? har skrivit dagböcker sedan jag är 5 år och har alla kvar. Jag skrev då inte för andra. Jag skrev inte i hopp att andra skulle läsa mig. Det är liten den process jag har nu någonstans. Jag skriver för mig, för att må bra, kanske för att tvinga mig att tänka på det jag gör på ett annorlunda sätt. Att andra läser är kul endast om dem lämnar en kommentar, startar en diskussion. Vilket behov fyller blogget? synas för visa men hur fångar man? det har jag inga koll på. HAr försökt med alfabetisk ordning, konstiga adresser, antal träff, lämna kommentarpå andra block, sprida min adress över allt (det har jag inte prövat än... snart!)
vad har hänt annars... Samlat alla som startade skolan och som har varit med under alla år, den trogen lilla gruppen dök upp och det var kul!
Sabbade en intervju totalt, blev sur på tjejen som innan att fråga om min kompetens frågar mig vad jag gillar i Sverige och varför jag kom hit! Inget att göra med mitt arbetssätt!
National dag blev pic nick dagen! först med styrelse möte sedan förre detta kollegor , långa promenader i solen.
Daniel är på besök i Sverige och miss T och jag sak till Syrrans student!
Jag har ätit för mycket, drukit lite för ofta (inte för mycket men mer än vanligt!) jag känner så tjock!
ja det är kanske min största problem i livet! Min VIKT. Måste har tappat flera 100 kilos under mitt liv!
Nu är jag för rund.
Mål: -10 kilo.
Min dotter har precis ringt mig... min syster, Marine har haft en diskussion med mamma. Mamma kvällen hade pratat med Ariane (min andra syster). Mamma frågade Marine om hon visste att jag bodde med en kvinna. Marine undvek att svara skrev hon i sitt mail till Louise. Men Ariane verka ha sagt det. Fan! Jag bryr inte mig om det egentligen... dem bor 2000 kim borthärifrån och kom 3 gånger hit under 23 år så... men det är jag som slulle säga och ingen annan.
Vi får se hur dem kommer att hantera det. Jag lever mitt liv som vanligt. Alltid precis som vanligt.
Jag har kommit ut här i Sverige men inte i mitt hemland. Har en morfar som är 97 år och en mormor som är 90, en mamma som är mycket katolik och en pappa som är mycket homofob. Jag säger ingenting därför att jag vet att dem kommer att ha mycket svårt med det och att eftersom mitt liv är i ett annat land kan jag leva fullt ut.
Mina systrar, kusiner näsatna alla vet utan dem 4 som jag nämnde plus hela flocket med mostrar och fastrar osv...
kommer tillbaka.