Livet livet och jag gör som dem andra...

Ja.- vad är det med att blogga? vem orkar läsa det som andra helt vanliga människor skriver. är alla drön författare? Hoppas var och en läsare hitta en författare? Vill man vara först att ha läst den otroliga historian. Slutar man läsa tidningar och böcker när man börjar få det viruset?
I alla fall... nu vill jag skriva. Jag bryr mig inte om vem läser min blogg och varför. Jag behöver skriva av mig. Det har jag alltid gjort. Hittade min första dagbok som jag skrev när jag var 5 år. Den var söt... Idag har jag en röd klänning, jag åt kalkon och haricots verts och jag seglade två timmar.
Sedan tonårs period: arg på mamma , jag hör hennes klumpiga steg i trappan, snart skriker hon: "N................E".Första kärleken: Catherine mon amour Catherine mon amour, jag vet att du vet att jag tänker på dig..
Sedan resorna: Nicaragua, Europa, Sverige...
För 23 år sedan var jag i Cannes och jobbade med Clint Eastwood... fick ta röda trappan och poserade inför fotografer... nja... 23 år sedan fan. Jag känner mig lika snygg, lika kul, lika glad än då men, dem andras blickar säger till mig att jag är en respekterad dam. TRÅÅÅKIIIGGTTT.
Jag är kär som när jag var tonåring, jag är arg som när jag var tonåring, jag är barnslig som när jag var 5 men jag har en otrolig tungt väska av erfarenhet, av drömmar krossade eller inte . Mina rynkor har var och en en historia.
Jag kommer att behöva grubbla högt här i min nya dagbok.
Nu sitter jag på jobbet. Det jobbet jag vet att jag har fram till den 14 juni! sedan?
jag är livrädd. Jag vet inte! har massor med intervjuer på gång men jag vet inte.
jag försöker vänja mig till tanken att inte göra någonting, att bara plugga några månader och träna och gå på bio. Men pengarna då? barnen är stora, jag behöver inte såååå mycket . Men jag gillar kläder och skorna och böcker..
Vi får se. Just nu får jag endast en klump i maggen när jag tänker på det. Först klumpen i maggen sedan börjar kjag skälla på T. T är min sambo, den bästa tjej för mig. Utan henne skulle jag förlöra mig själv. Hon är min trygghet min hamn. hon förtår mina fantasier, mina drömmar min galenskap och orkar med min ångest.
ja. Är på jobbet och bloggar. Har tappat motivation och lusten. Väntar på slutet ungefär...
Om 10 mn får jag gå hem. Hem och styrelse mötet... jag sa att jag var en repekterad dam (förre detta punkare, flatta, svartskalle, obehörig, två barns mor....)
Spännande att se om några har orkat läsa min blogg och kommentera den.. I så fall berätta varför ni läser?
Puss till alla söta tjejer i stan. Glöm inte att T är allt för mig.